Har fyndat på blocket, har en längre tid funderat på att införskaffa en Kanadensare i trä. Äldre kanadensare i trä säljs ofta för en billig penning på blocket så även denna från Torsåker. Kan eventuellt vara från 1930 och skulle då vara tillverkad i Stockholm men detta är lite osäkert. Svente Freden som är duktig på denna typ av kanoter har två stycken likadana men inte heller han vet vem som tillverkat, är ofta privat personer som byggt efter ritning som de köpt av den tidens kända konstruktörer. Vill du läsa mer om den typ av kanoter kan du läsa här. Så här ser den ut fler bilder kommer!
Lite oklart om det är detta hus eller det som byggdes efter som menas, Första klubbhuset i Gröndal
Kanotförbundets intervju med Adde Andersson
Framåt kanotklubb rustar för nya säsongen
En av Stockholms mest lovande klubbar i den hårda kanotsporten är utan tvekan den livaktiga Gröndalsklubben Örnsbergs kanotsällskap. Så sent som förra året visade också de unga styrelsemedlemmarna sin organisationsförmåga, då man arrangerade stora kanot-SM på Riddarholmsfjärden – ett SM som utan tvekan varit ett av de mest lyckade hittills ur alla synpunkter. AT har sökt kontakt med kubbens förre ordförande ”Adde” Andersson, som var med och stiftade klubben.
Det var på våren 1935 (se notering i slutet) Adde” Andersson) som Örnsbergs kanotsällskap bildades berättar hr Andersson. Vi var ett gäng pojkar från Aspudden – omkring 12 kanotbitna ynglingar – som bildade Örnsbergs kanotsällskap, som då hade sina bopålar vid Hägersten. Ingen av oss tolv gick då in för att tävla i kanot utan paddlade omkring på farvatten i närheten av sta’n bara för motionens och det höga nöjets skull. Örnsbergs kanotsällskap av anno 1935 hade inget ordentligt klubbhus, utan vi fick dväljas bland alla motorbåtsägare därute. Emellertid kom det till tvistigheter os emellan, och 1937 flyttades vi till Ekensberg, där vi byggde oss ett ordentligt klubbhus. Intresset för tävlingspaddling var vid den tiden i sin vagga, men medlemsantalet hade stadigt ökats, och vi utgjorde då cirka 40 man. Klubbhuset byggde vi själva, och materialet fick vi bl a från gamla Strömbadet. Nuvarande kassören Sven ”Tjoan” Johansson ordnade sp att vi kunde få köpa lite bräder för en villig penning, och så satte vi igång med att bygga. I och med ett eget klubbhus blev det ett starkt uppsving inom föreningen, och av avgörande betydelse var när Herman Nilsson och Olof Lofte, föreningens ordförande resp. sekreterare, kom in i gänget. Till stor del tack vare dessa två kunde vi snart ta upp konkurrensen med huvudstadens andra klubbar – vi deltog också i den årliga återkommande femklubbsserien mellan Stockholms Paddlarklubb, Kajakklubben, Mariehälls KK och Huvudsta KK.
Olympisk bronsmedaljör bland medlemmarna.
-Någon särskild storstjärna?
-Ja 1939 fick vi över Tage Fahlborg från Stockholms kajakklubb. Han blev ju som bekant bronsmedaljör vid Olympiska spelen 1936 i tandem på 10 000 meter. Orsaken till att han gick över till oss berodde på att bodde för långt ifrån kajak ”träningsläger”. Han representerade oss för första gången vid SM i Hudiksvall 1939 på sommaren. Men vi har naturligtvis förutom Tage en hel del lovande namn inom klubben.
– Arrangerandet av SM gick ju bra, eller hur?
– Vi hade en sagolik ansträngande tid innan mästerskapen-det var ju mycket som skulle ordnas, de flesta av oss voro ju relativt gröna när det gällde ett så stort arrangemang. Vi lyckades alldeles utomordentligt bra, men så hade vi fått sitta uppe och planera långt in på nätterna. Vi hade inte med några representanter i mästerskapen- många voro inkallade och så behövdes funktionärer.
Inga ”lådor” i år.
– Klubbens ekonomi?
– Jag måste framhålla att vår ekonomi funnits oväntat god för oss, men å andra sidan inte lysande precis. Våra främsta tillgångar har varit anslag från Svenskakanotförbundet, dels lotteri och medlemsavgifter. Allt detta har bidragit att vi kunnat hålla klubben i gång. Och om intet förutsätt inträffar kommer Örnsbergs kanotsällskap att reda sig i fortsättningen också! Tyvärr tillverkats inte några ”lådor – uttytt kanoter på svenska på rikssvenska- under rådande omständigheter, men så fort det blir fred blir det väl förändring på den saken, slöt hr Andersson.”
Not av Bengt Larsson 2011-08-07: Enligt andra källor och artiklar så var det 1934.
